Karlmark International

Dag 10. Etosha; Gamedrives. Del 4.

Klockan 14.08 sitter vi till bords i restaurang Moringa och de flesta av oss har beställt en köttbit med pommes frites. Det är varmt men vi har det bekvämt. Bredvid oss finns en stor och fin simbassäng. Några av oss hinner simma några längder innan klockan 15.41 då bussen börjar rulla vidare. Vid utgången stannar vi för att köpa diesel av en röd-vit mack. Framför oss står en bil med motorhuven öppen. Ett par står vid frampartiet på den och tittar ned på en man klädd i en gul overall. Lagom till att vi fått vårt drivmedel kravlar han fram, säger något till paret och går till förarplatsen. Vi vänder om och åker ut genom entrén som nyss var några få meter bakom oss.

Klockan 16.09 sitter vi och tittar på en Savannörn (Aquila rapax) och en flock av den nära utrotningshotade antiloparten Svartansiktad impala (Aepyceros melampus petersi). Vi lyssnar på hur deras flockar består av en dominant hane och många honor samt att han både måste försvara flocken och separera honor som bråkar. Männen i bussen nickar med ett skämtsamt instämmande leende till en del av det. Stäppzebror (Equus quagga) beblandar sig med antiloperna och en Stenbock springer iväg samtidigt som vår första Sydliga gulnäbbstoko (Tockus leucomelas) skapar turbulens bak i bussen.

Vi söker större djur men hittar bara elefantbajs och ser hur en liten orm ringlar sig över vägen. En grupp Koantiloper går på led och mellan dem och oss sitter en vacker Lilabröstad blåkråka (Coracias caudatus). En familj Sydliga vårtsvin (Phacochoerus africanus sundevallii) skuttar förbi över savannen på sitt festliga sätt där en falk (Falco tinnunculus rufescens) sitter i ett litet träd. Nu är det bäst att vi kvickar oss. En giraff vandrar mot en plats på vägen som vi kommer att passera. Vi vill genskjuta det stora djuret. På den först raka grusvägen gör en synvilla så att det verkar var vatten på vägen. I den lätta vänstersvängen som följer ser vi att allt är torrt. Några av parkens otaliga duvor finns längs vägen och saltöknen är för långt framför oss för att vi skall se den.

Solen står lågt och vi ser stillsamma fåglar i motljus. En Smedvipa verkar posera för oss och flyger sedan iväg. Till höger om ”Suzy” får vi syn på en Svartbukig trapp som stolt vankar fram nära en buske där det sitter en svart liten Klykstjärtad drongo (Dicrurus adsimilis). Trappen byter varv och ljuset på den blir bättre. Vi kämpar för att få bra bilder på fågeln. När den flyger förbi till förarsidan besväras vi av att en Svartskuldrad glada (Elanus axillaris) sitter i motljus och funderar över om den afrikanska varianten av fågeln har samma namn som den australiensiska.

Fortsättningen finns här: Dag 10. Etosha; Gamedrives. Del 5.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.