Karlmark International

Dag 8. Swakopmund – Cape Cross – Twyfelfontein. Del 4.

Klockan 14.50 smäller det till och ljudnivån ökar rejält. Chauffören stannar bilen och båda herrarna där framme hoppar ut. George tittar till grenröret utan att vicka hytten och Mikael kommer bak för att berätta att berget vi ser till vänster är Brandberg. Det är högst i Namibia med 2573 meter. Trakten är också ett ädelstensområde med en tenngruva som stängdes för 20 år sedan men som samarbetspartnerna från gruvan vid Klein Aub vill öppna igen. Vi har 21 kilometer kvar till Uis och vår chaufför ber stressat reseledaren att kliva in i förarhytten. George tänker försöka nå Uis för att hitta hjälp där. Han hoppas att skadan inte skall sprida sig till att bränna sönder packningarna mot motorn. I ett huj passerar vi marknadsstånd där konst och ädelstenar säljs. Det är 14 kilometer kvar. Vi hinner se getter som äter på de få buskarna. I höjd med att kullarna vid förarsidan blivit mörkt bruna ökar oljudet. Det går inte att prata. Marken är mörk och på den ser det ut som om någon spridit ut knytnävsstora bitar av lera eller sten. De är bruna eller gråsvarta.

Klockan har hunnit bli 15.25 när vi släpps av vid cafét Cactus & Coffee i Uis. Det hör till en tältplats. George dundrar iväg medan vi sätter oss till bords och beställer kaffe, öl, milkshake eller te. Temperaturen i skuggan på caféts uteplats är bekväm och uppkopplingen mot internet bra. Efter en dryg timme vill servitrisen börja packa ihop verksamheten så vi gör en sista beställning. Några av oss har börjat gå runt i trakten för att fotografera. Ibland hör George av sig till Mikael. Reparatören behövde väckas och han väckte sin medhjälpare. Båda vill arbeta långsamt för att kunna debitera många timmar. Ägaren till Cactus & Coffee hör till samma familj som reparatören och undrar om vi inte händelsevis skulle vilja sova över hos honom. Intresset för att vi skall fastna här verkar vara stort.

Snart visar en av oss glatt att han hittat en liten orm (Horned adder, Bitis caudalis) precis utanför infarten till campingen vi fikat på och annan i gruppen har hittat en stor svart skorpion. Vi följer med och letar och fotograferar. Ormen stressas av oss och skorpionen lyckas gömma sig. Nära dem blir det en första bra bild på en Smedvipa (Blacksmith Lapwing, Vanellus armatus).

Vi ser att klockan står på 17.59 när ”Suzy” hämtar upp oss. Som extra krydda får vi nu veta att huvudmekanikern var full och att han nyss bråkat med sin fru. Om medhjälparen var nykter är oklart. I en tidig korsning ser vi att det står ”Uis” skrivet med vita stenar på en av kullarna. Vi åker tillbaka en kort sträcka och svänger sedan in på C35 mot Khorixas. Det tycks vara vanligt här att en väg svänger i 90 graders vinkel och ändrar namn om man följer den rakt på. Med en sådan politik tror vi att det är vanligt att köra fel.

Fortsättningen finns här: Dag 8. Swakopmund – Cape Cross – Twyfelfontein. Del 5.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Namibia, Botswana och Zimbabwe.