Karlmark International

Dag 9. Ahu Akivi och Puna Pau. Del 2.

Vi pratar om skrifttavlorna, rongo rongo och att de kan ha varit ett arkivsystem men att ingen nu levande person kan läsa dem. På marken ligger en puka, röd hårknut av sten, som urholkats av regnvatten. Det sägs att en del kvinnor födde barn i dessa pukor och att man då desinficerade med varmt vatten.

Medan vi tittar runt och fotograferar verkar lokalguiden ha bytt grupp. Mikael finns kvar och en av männen i vår grupp retas genom att fråga om den kvinnliga statyn behövde två huvuden för att bli lika klok som männen. Fast det här är enda statyn som ansetts vara kvinnlig och det bara för att Heyerdahl sade sig se en vulva på magen och vi ser den inte. Martin kommer tillbaka och har lånat en teckning som han vill visa oss. Han kallar ihop oss på kinesiska och reseledaren hjälper till.

Klockan 10.24 sitter vi i bussen och vid ett dagbrott nära havet bromsas vi av en lastbil. När vi når asfalten svänger vi höger mot Te Ana och sedan vänster. På förarsidan ser vi en kulle med tre vita kors och får veta att vi är på väg till Puna Pau som ligger till vänster om den kullen. Vägen blir mindre och vi väjer för en ko. Guiderna pratar om att det är 200 år sedan den första kristna mässan firades på ön och att påsken nu är viktig. Redan klockan 10.37 stannar bussen på en parkering.

Det är inte brant men ändå en aning besvärligt att gå uppför den lilla gröna kullen. Längs vägen stannar vi och pratar om utspridda puka-stenar. När vi kommit till kanten av dagbrottet har vi en magnifik utsikt över en gles bebyggelse och havet. Martin berättar att de vulkaniska stenarna blir röda av magnesium och oxiderat järn. Han kallar dem för Hani hani som är hårknutarnas namn på öns språk. Översättningarna handlar även om hur man rullade och fraktade de 10 ton tunga röda stenhjulen innan man la dem på stående moaiers huvuden. Det skall vara ett bevis för att hjulet var känt på ön innan historieskrivningen började. Var och en av öns 12 klaner hade sin egen sorts puka. Från det lilla dagbrottet ser vi Vinapu och Hanga Roa.

Efter ganska precis en halv timme är vi på väg in mot vårt sista stopp – Ahu Akivi. Längs vägen pratar vi om Tapatifestivalen och att borgmästarens kontor ligger mittemot O’Tai-hotellet. Framme vid statyerna konstaterar vi att de är vända västerut mot havet. Annars är moaierna vända in mot land. De här tros därför föreställa de 7 personer som skickades till Påskön innan den första kungen kom hit. När de återvände till fastlandet berättade de för kungen att han kunde åka hit.

Fortsättningen finns här: Dag 9. Ahu Akivi och Puna Pau. Del 3.

Vill du inte läsa den här berättelsen i uppdelningen här på hemsidan finns den till försäljning här: Dagbokshistoria för Chile och Påskön.